I augusti 2021 välkomnade vi tillbaka succén På spaning efter den tid som flytt till Orionteaterns Stora scen.
2021-08-14
Av Marcel Proust, läst av Nina Jeppsson och Maja Salomonsson.
”Försök att hela tiden bevara ett stycke himmel över ert liv”
En befrielsesaga, en sonat, en dröm, ett uppvaknande, en gothisk katedral, en förtjusande klänning, en modernitetsmaskin, en metafysisk föreläsning, ett kåtslag, ett svartsjukedelirium, en könseufori, en mindmap, en mindfullness-övning, en antimindfullness-övning, ett toalettklotter, en spionthriller, ett upphävande av den kronologiska tiden, ett motgift mot rationalitet och mätbarhet, en återförtrollning av världen och en lovsång till sinnligheten.
En dramatisering av romanens sju delar till en scenmonolog. Ett 4000 sidor långt försök att sätta ord på allt det i existensen som egentligen inte går att sätta ord på. Det handlar om tiden, rummen, minnena, medvetandet och sinnena. Och även om kärleken, döden, lyckan, äregirigheten, politiken och kriget. Men allra mest om vad det innebär att vara levande och om att ta sig vatten över huvudet.
Välkommen till en otidsenlig, ointeraktiv, högtravande och lite för lång scenkonstupplevelse som kan förändra din uppfattning om verkligheten.
Läs mer
På spaning efter remedieringens effekter – En adaptionsanalys av Maja Salomonsson och Nina Jeppssons scenföreställning På spaning efter den tid som flytt.
Kandidatuppsats av Aksel Hahn, Uppsala Universitet 2019
Läs uppsatsen här
Läs mer om de medverkande.
Manus & regi Maja Salomonsson & Nina Jeppsson
Med Nina Jeppsson
Scenografi Mats Sahlström
Komposition Kent Olofsson
Koreografi Andriana Seecker
Kostym Johanna Mårtensson
Maskdesign Linda Sandberg
Ljusdesign Raimo Nyman
Videodesign Johannes Ferm Winkler/Visual relief
Presscitat
”Att göra scenkonst av Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” kan tyckas som hybris i sin renaste form. […] Ändå lyckas Maja Salomonsson och Nina Jeppsson, som regisserat och skrivit manus, skapa ren scenmagi.”
”Nina Jeppsson gör en helgjuten prestation. Med lika delar fascination som förstämning låter hon sin berättare interagera med det övriga rollgalleriets blandning av societetscyniker och älskade, övertygande illustrerade av allt från en skuggteatergös till en plastblombukett. Hela hennes uppenbarelse ger uttryck för en hypersensitivitet som sätter henne i direkt förbindelse med Proust själv.”
”Sin främsta gestaltning får den värld av sinnlighetsöverflöd som vi förknippar med Proust i Kent Olofssons ljudbilder. Med avstamp i ett vattenplask skapar han ett universum av ljud där barndomsminnet når nya naturlyriska nivåer. ”
– Anna Håkansson, DN
Läs hela recensionen här
“Man behöver inte ha läst Proust för att se det här. Föreställningen är ett allkonstverk. Bland det finaste jag sett.”
– Martina Rampling, teaterstockholm.se
“[…] ett slags motkraft till all förkonstling, med en ung person som genom en rad olika konstformer letar efter ett sätt att gestalta det egna jaget som ständigt flyr undan analys och rationalitet. Här spelas ett subtilt drömspel om att spana efter det allra innersta.”
– Lars Ring, SvD
Läs hela recensionen här
“Jeppsson i rollen som minnesmaskinen Marcel var så bra att man bara ville äta upp henne. I kombination med Salomonssons intelligenta regi liknade föreställningen en sorts grundforskning, en nyuppfunnen teaterkonst, och blev samtidigt en djupt drabbande och universell berättelse där människan gestaltades som ett lika ohjälpligt som förunderligt känslodjur – framfödande sig själv genom ett scengolv till sitt livs mödosamma skådespel.”
– Hanna Nordenhök, Expressen
Läs hela recensionen här
