SLUTSPEL

I ett isolerat rum utspelar sig den slutgiltiga uppgörelsen, ett sista försök att gå vidare. Det är en tragedi som mest liknar fars eller komedi.

Mitt i rummet sitter Hamm, blind i rullstol. Bredvid står Clov, som inte kan sitta. De är bundna och beroende av varandra.

I varsin soptunna sitter Hamms föräldrar, Nagg och Nell, och väntar på att en få en skorpa.

Det finns inte mycket kvar. Ingen natur. Knappt ens några vågor. Dialogen är det enda som återstår. Spelet pågår, i brist på bättre.
‍

"Slut, det är slut, nästan slut, det måste vara nästan slut. Korn på korn, ett efter ett, och en dag, plötsligt, är det en hög, en liten hög, den omöjliga högen."
‍

SLUTSPEL är en av Samuel Becketts mest spelade pjäser, som med sin gråsvarta humor utforskar de stora frågorna: Varför stannar vi? Varför lämnar vi bara inte? Och vad händer när det lugnande medlet tar slut?

Föreställning inleds med ett kort förspel i två delar:

Den första delen utgörs av Samuel Becketts allra kortaste pjäs ANDETAG (Breath) från 1966. Allt är över på knappa 45 sekunder. Den visas nu för första gången i Sverige.

Den andra delen består av 6 TABLÅER som använder sig av sju takter ur Franz Schuberts sång Nacht und Träume (Natt och Drömmar) från 1823. Beckett lånade sammatitel och samma takter till en TV pjäs 1982.