Pjäsen bygger på verkliga händelser: det här är berättelser om hur krig påverkar vardagen för civila. Tidigare har jag själv föreställt mig krig som i filmerna: gatustrider och stridsvagnar på gatorna.

I verkligheten handlar krig om mindre påtagliga saker som ändå har en väldigt direkt inverkan. Till exempel att inte få tillräckligt med sömn på grund av beskjutning. Flyglarm kan yla i timmar så du inte får en blund i ögonen, även om det inte är just ditt hus som drabbas. Sedan, på morgonen, måste du gå till jobbet, eftersom du fortfarande måste göra det du ska men då har du helt enkelt ingen ork kvar.

Det finns många andra exempel på hur krig river sönder livsväven, även om man inte är direkt involverad i militära aktioner. En av mina vänner i Kiev kom nyligen till sin pojkvän för att träffa honom. Det blev inget bra möte; de grälade.

Det slutade med att flickan bestämde sig för att gå. Hon var inte säker på om hon ville göra slut med den här mannen eller kanske bara ville vara ensam ett slag så att de båda kunde lugna ner sig. Just då och där, ville hon inte vara i den mannens närhet.

Det är inte alls så att hon inte hade någonstans att ta vägen: hon bor inte ihop med den här mannen; hon har själv en egen bostad, dit hon skulle kunna gå. Det är inte så att han var våldsam och inte ville släppa henne - inte alls. Problemet var att det redan var natt.

I Kiev är det utegångsförbud från midnatt. I olika städer har man olika regler men poängen är att man inte kan vara på gatan efter utegångsförbudet. Flickan kunde inte gå hem. Tänk dig bara att bli inlåst med en person du inte tål. Tänk dig att inte kunna gå ut när du behöver…

Många frågar mig varför dessa kvinnor, som lever utan så grundläggande saker som trygghet, vatten, ljus, värme, inte lämnar Ukraina. Jag har hört flera anledningar: vissa kvinnor är väldigt fästa vid sitt hem och vill inte överge det. Andra har äldre släktingar som drar sig. En del är rädda att de inte ska kunna hitta bostad och arbete i ett annat land.

Och jag kan inte låta bli att nämna en av huvudanledningarna: de flesta män får inte lämna landet och många kvinnor väljer att stanna hos dem. Pjäsens kvinnliga rollfigurer kan inte lämna bland annat eftersom de då riskerar att aldrig mer få se sina män, fäder och söner.

Krig sliter itu mänskliga band. Det är ett mörker både bokstavligt och metaforiskt. Pjäsen talar om just det. Och om hur människor i detta mörker trots allt försöker hitta varandra och dela lite ljus.

‍

Text av Iryna Serebriakova för Orionteaterns programblad.