Nyheter
För tredje gången samarbetar Luger och Orionteatern kring en ny serie konserter på den anrika teatern i Stockholm. Den här gången står Bladee, Markus Krunegård, Terra, Molly Nilsson och The Wannadies på scen – fem akter som alla på olika sätt satt outplånliga avtryck i det svenska musiklandskapet. Biljetterna släpps onsdag 25/3 kl. 10.00.
Publicerad
2026-03-24
Att det är något särskilt med atmosfären på Orionteatern vet alla som någon gång klivit in i lokalen. Den råa, nästan industriella känslan möter en oväntad värme och skapar en unik inramning för konserter.
När Luger och Orionteatern först intensifierade sitt samarbete fick publiken uppleva artister som Hurula, Cleo, Deportees, Les Big Byrd, Nicole Sabouné och Funeral Folk. 2024 fortsatte serien med framträdanden av Annika Norlin & Jonas Teglund, Ane Brun, José González, Loney Dear, Little Jinder och Tonbruket.
Nu återvänder alltså konsertserien för tredje gången – och allt tyder på ännu en minnesvärd musikvår på Orionteatern.
Bladee – 21 & 22 maj
Att växa upp i Stockholm, frikopplad från etablerade rapscenener, visade sig bli den perfekta grogrunden för Bladees gränslösa fantasi. Tillsammans med Drain Gang-kollektivet har han under det senaste decenniet byggt upp ett konstnärskap där rap, elektronisk musik och nätkultur smälter samman till något helt eget. I Bladees värld möts trap, himmelsk dansmusik och hyperpop i ett uttryck som både är kryptiskt och djupt känsloladdat. Resultatet är en musik som trots sin svårdefinierade form blivit enormt inflytelserik – och som gett Bladee en hängiven publik långt utanför Sveriges gränser.
Molly Nilsson – 23 maj
Sedan slutet av 00-talet har svenskfödda Molly Nilsson byggt upp ett av de mest egensinniga konstnärskapen i europeisk pop. Från sin bas i Berlin har hon konsekvent arbetat utanför de etablerade strukturerna – hon spelar in och ger ut sina album på egen hand. Med en nästan årlig utgivningstakt sedan debuten 2008 har hon skapat en egen musikalisk värld där DIY-estetik möter en glasklar konstnärlig vision. Hennes musik rör sig mellan syntpop, pianoballader och 90-talsfärgad dansmusik, allt sammanbundet av en varm, melodiburen sensibilitet där svepande syntar balanseras av en röst som rymmer både distans och närvaro. På senare år har också ett tydligare politiskt stråk trätt fram i hennes uttryck. På “Amateur” (2025) fortsätter den utvecklingen, i låtar som rör sig mellan det personliga och det större, där frågor om motstånd, tillhörighet och makt undersöks – hur den formas, tas och delas.
The Wannadies – 27 maj
När den svenska indievågen svepte fram över 90-talet stod The Wannadies i dess absoluta centrum. Med låtar som ”You and Me Song”, ”My Hometown”, ”Shorty” och ”Hit” tog de sin melodiska powerpop långt utanför hemlandets gränser och blev ett namn som lika gärna kunde höras på brittiska topplistor som på svenska studentfester. Samtidigt har deras musik alltid burit på något märkligt tidlöst – en sorts självklar popkänsla som gör att låtarna fortsätter att hitta nya lyssnare. När bandet återvände till scenen 2022 efter en längre paus blev det också tydligt att The Wannadies alltid varit en familj mer än ett band. När de nu kliver upp på scen igen handlar det i första hand om möten: mellan bandet och publiken, mellan varandra, mellan låtarna och de människor som fortsatt bära dem vidare.
Markus Krunegård – 28 & 29 maj
Lika omedelbar som infallsrikt egensinnig – Markus Krunegård är en kreativ urkraft i svensk popmusik. Sedan solodebuten 2008 har han byggt en diskografi där träffsäkra, ordrika texter möter ett ständigt föränderligt musikaliskt uttryck. Ibland rör det sig mot euforisk indierock, ibland mot elektronisk pop eller avskalade ballader, men oavsett form känns Krunegårds blick alltid igen. Skivorna har kommit tätt, idéerna tycks aldrig sina och publiken har följt varje ny riktning med samma nyfikenhet. Resultatet är ett konstnärskap som både fortsätter att överraska och samtidigt blivit djupt förankrat i den svenska poptraditionen – inte minst på scen, där Krunegårds konserter länge varit kända för sin euforiska och elektrifierande energi.
Terra – 30 maj
Varje gång rockmusikens dödsannons skrivs dyker det upp en akt som plötsligt får genren att kännas levande igen. Just nu mår svensk indierock förhållandevis bra och en av de främsta anledningarna stavas Terra. Sedan debuten 2016 har bandet rört sig framåt med en sällsynt uthållighet: ett kollektiv som hållit fast vid sitt nästan trotsigt ocyniska arbetssätt, där empatin med de som inte fick den bästa given alltid funnits som en underström i både text och uttryck. De är i mångt och mycket fortfarande samma band som en gång var Göteborgs underjordiska bäst bevarade hemlighet: hudlös indierock med blottlagda nerver och en energi som alltid varit större än rummen de stått i. Skillnaden i dag är främst att rummen vuxit.
