Utan Titel var ett helaftonsverk och hade tidigare spelats på Skånes Dansteater.
2002-01-01
Lena Josefssons arbete som koreograf gav henne tidigt uppmärksamhet och publika framgångar. Hon startade Raande-Vo – sitt eget danskompani – 1988. Kompaniet verkade i Örebro och turnerade, både i Sverige och internationellt. Hennes arbete i Afrika med afrikanska dansare har pågått i många år.
Åren 1997 -2000 var hon konstnärlig ledare för Skånes Dansteater, som med henne blev en modern utåtriktad ensemble och som satte Malmö på den internationella danskartan. Med koreografier som Ett paradis, trängt, Om smekningar, Siluett och Utan Titel blev Lena Josefsson en av våra främsta koreografer.
Lena Josefssons koreografiska genombrott har jämförts med Birgit Cullbergs och i hennes verk har man sett släktskap med Peter Brook och Birgit Åkesson. 1999 gavs Lena, som den första, Cullbergpriset och senare samma år erhöll hon Thalia-statyetten.
Utan Titel belyser vår tid och vår värld och kan ses som en kommentar till människans – våra – villkor idag med minnen av ett förflutet och med drömmar om en framtid. I Utan Titel medverkade 12 dansare från olika delar av världen, 2 musiker samt barn och äldre som statister.
Läs mer om de medverkande.
Koreografi Lena Josefsson
Scenograf Christine Keffel
Kostym Anna Nyberg
Mask Frida Johansson
Ljus Anna Wemmert Clausen
Kompositörer Olov Helge, Oscar Hielm, Peter Lagergren
Musiker Olle Linder, Klas Hjortstam
Medverkande Sara Larsson, Sandra Medina, Karima Nait, Paola Piccolo, Åsa N Åström, Ayman A Fatah, Alexander Kaufmann, Philippe Lebhar, Claudio Loanna, Robert Ngoroma, Josef Palm, Mohamed Shafik m.fl.
Foto Martin Skoog
Presscitat
»scenen brinner av en andlös positiv energi… bestormande… gastkramande – lyckligt – lekfullt och undersökande… Prettofri glädje« Dagens Nyheter
»en nytändning för dansteatern« Svenska Dagbladet
»stor, generös och klok dans… en lika gripande som tänkvärd dansteater« Expressen
»Josefsson fångar mänsklig ömhet och gemenskap« Aftonbladet
»Denna uppsättning förtjänar utsålda hus i åratal. Se den, om du har möjlighet« Arbetaren
»en språngbräda för tanken… glädje och sensualism på scenen… man lämnar föreställningen åtskilligt uppiggad och stimulerad« UNT