Två medelålders bönder som är bröder brottas i sin övergivenhet förgäves med såväl de existentiella frågorna som hushållsarbetet. Efter att ha larmat lokalpressen utlovas de hjälp av en mor, hennes dotter och en get. Sedan går allt åt helvete på ett sätt ni inte kan föreställa er.
2013-02-08
Hjälp sökes är skapad efter en idé av Lars Rudolfsson som spinner vidare på teaterns arbete med mötet mellan djur och människor på scen och samarbetet med Suzanne Berdino.
Manus, sångtexter och musik är skrivna av Kristina Lugn, Björn Ulvaeus och Benny Andersson. Föreställningen handlar om två medelålders bönder som är bröder och som förgäves brottas med känslor av övergivenhet och hopplöshet, aggressioner mot varandra och det dagliga slitet på gården. Efter att ha sökt hjälp via en annons i lokalpressen kommer en mor, hennes dotter och en get till gården. Hjälpen blir dock inte av den praktiska karaktär de räknat med. Däremot lär sig korna att göra piruetter, geten att gå på lina, och bröderna får kontakt med sig själva och de existentiella frågorna.
Hjälp sökes hade urpremiär den 8 februari och mottogs med enhälliga hyllningar från kritiker och publik. De 97 föreställningarna som spelades under våren var slutsålda till sista plats.
Spelperiod: 8 februari – 2 juni 2013
Läs mer om de medverkande.
Medverkande Johan Ulveson, Sofia Pekkari, Magnus Roosmann, Suzanne Berdino samt två kor, två grisar, en get, en häst, tre hundar och fyra gäss.
Text Kristina Lugn
Musik Benny Andersson
Sångtexter Björn Ulvaeus
Idé & Regi Lars Rudolfsson
Orkestern Viktor Sand, Anna Rodell, Mats Lundgren, Johan Granström, Jörgen Stenberg
Foto Martin Skoog
Presscitat
”Hjälp sökes” är Kristina Lugns snilleblixtrande version av ”Bonde söker fru”, ett oavbrutet språkäventyr som man vill försjunka i och spara i sitt hjärta.[…] Lars Rudolfsson har regisserat en hisnande uppsättning. Benny Anderssons musik är kongenial […] Det är djuriskt och mänskligt; kulörta lyktor, skönhet och drastisk humor; dynga och poesi. Det är makalöst.« – SvD
»Roosman ger kött och blod åt sin bonde så att man verkligen önskar honom ett bättre liv. Ulvesons komiska genialitet tillåts blomma fritt, både på ett finstilt och ibland yvigt sätt. Sofia Pekkari, känd från tv-serien ”Möbelhandlarens dotter”, sjunger ljuvligt. Berdino dirigerar djuren till de mest oväntade saker. Och så musiken. Benny Andersson blandar hejvilt svenskt vemod, pop, kabaret-, zigenar- och cirkusmusik. Underbara melodislingor. Fast ännu mer imponerar nästan Björn Ulvaeus texter. Så innehållsrika, så befriade från klichéer, så humoristiska, ibland på högsta Monty Python-nivå.« -Aftonbladet
»Det är ingen idé att försöka värja sig mot ömtåligheten och sentimentaliteten när Pekkari framför höjdpunkten »Den jag ville vara”. Musiken gör med publiken det som Berdino gör med djuren. Hur tung och trulig man än känner sig så drabbas man av gråtmildhet. Kan någon underrätta Svensktoppen? […]Man blir dessutom så grundligt avväpnad av att alla djuren på gården (kor, häst, gäss, hundar, grisar) uppvisar ett närmast gudomligt lugn. “Människan har alltid varit och bör förbli, ett mysterium” avslutar Lugn sin text. I relationen med djur fördjupas det mysteriet. “Förståelse är för veklingar” skriver Lugn. Styrkt av att inte riktigt förstå vad det här var, lämnar man således Orionteaterns jubileumsföreställning med ett lätt och uppvärmt hjärta.« – Expressen
»[…] Ja, det är en scenisk fullträff för Orionteatern där man inte riktigt vet om man ska bli lyckligast över sprången från Johan Ulvesons och Magnus Roosmanns vingklippta män eller från en oväntat uppdykande minigris.« -DN
»Den här föreställningen är en pärla – allt är faktiskt så fint som man önskar sig: Johan Ulvessons timing i replikleverans, eller hans plastiska panikångestattacker, Magnus Roosmans gripande allvar mitt i komiken, och Sofia Pekkari är alldeles, alldeles – omedelbar…« – SR
