Det här är en berättelse om en tvåbarnsfamilj mitt i livet, här och nu. En helt vanlig familj som vi ser varje dag. På tusendelen av en sekund förändras allt. En berättelse om närvaro. Vad värdesätter vi, vad ser vi? Lägg bort mobilen. Se dig omkring.
2015-02-07
Från 13 år
Det flygande barnet är en audiovisuell totalupplevelse, skrivet som ett ljudpoem med rösten i fokus. Lars Rudolfsson, konstnärlig ledare för Orionteatern och en av Sveriges mest framstående regissörer, samarbetar med Mats Gustafsson, saxofonist och internationell stjärna inom frijazzen och hans band FIRE!. Sångarna Mariam Wallentin, 2013 års vinnare av Jazzkatten och David Sandström, trummis i bandet Refused, skapar musik av Roland Schimmelpfennigs text och tolkar stämningar och känslor. Skådespelarna Vanna Rosenberg och Gustaf Hammarsten gestaltar paret som förlorar sitt barn.
Förlag Colombine Teaterförlag.
Genomförs med bidrag från Kulturrådet, ABF Stockholm, Svenska kyrkan, Stockholms stad och landsting och Kulturförvaltningen. I samarbete med ABF Stockholm.
Föreställningen spelas för stående publik och med en åldersgräns på 13 år.
Spelperiod:
7 februari–25 april 2017
Läs mer om de medverkande.
Av Roland Schimmelpfenning
Orginaltitel Das Fliegende Kind
Översättning Ulf Peter Hallberg
Regi: Lars Rudolfsson
Musikalisk regi: Mats Gustafsson
På scen Vanna Rosenberg, Gustaf Hammarsten, Mariam Wallentin (Wildbirds & Peacedrums), David Sandström (Refused),
FIRE! – Mats Gustafsson, Johan Berthling & Andreas Werliin
Foto Magnus Neideman
Presscitat
»I samklang med FIRE! blir det musikteater i sin mest bokstavliga och angelägna form. David Sandströms (Refused) skeva sång skaver som en Thåströmkonsert och Mariam Wallentin (Wildbirds & Peacedrums) glider fram över scengolvet som en vokalakrobatisk jazzkatt i röda lackskor.« DN
»Det flygande barnet” är en genomkomponerad uppsättning, magisk och otäck, som klingar mot Orionteatern och dess speciella atmosfär.« SvD
»Bara ett stenhjärta förblir orört av detta klingande, svingande möte mellan jazz och kyrkklocka.« Expressen
»Regissören Lars Rudolfsson berättar skickligt det här genom både expressivt raseri och ansikten stilla “tecknade i smärta”. ” Skådespelarna Vanna Rosenberg och Gustaf Hammarsten utstrålar en vänlighet som gör att jag kan identifiera mig mitt i den vilda vresigheten och i den apatiska tomheten på scenen.” SR
»Makalöst gestaltad sorg« UNT
»…en mycket stark teaterupplevelse.« Dala Demokraten
