fbpx

Verket

…det heliga VERKET…
…det förbannade VERKET…

Vem vågar blicka ned i den avgrund som kallas människa?
Vem vågar vara säker på att inte själv tappa balansen och störta ned?
Vem vågar se utan att förlora hoppet?

Magnus Dahlströms mästerverk om några människospillror som försöker se igenom den väv som kallas “vår nya tid” – under trycket av det gigantiska stålverket.

VERKET tilldelades Nöjesguidens Stockholmspris 1997 i kategorin TEATER med motiveringen:
“I Magnus Dahlströms brutala pjäs om ett stålverk, föds en ny och viktig berättelse om den identitetssvaga individen kontra
syndabocken. Med väl funna passager och rytmiskt ekande anklagelser blottar Peter Oskarson människans onda mekanismer. Med
rasande eld och fötter som sparkar på den som redan ligger har han vid föreställningens slut skakat om varje själ i salongen.”

PRESSKLIPP

Under rubriken »Helvete, så viktigt” skriver Arbetarbladets Karin Månsson att Verket”. ..är ren, stark och drabbande. Ett mysteriespel om vår tid.” Hon fortsätter “…det är något närmast sakralt, inte bara över Peter Holms renskalade scenbild i Orioins fabrikslokal utan också över den lätt förhöjda spelstil som Oskarson valt för uppsättningen.«

Dagens Nyheters Leif Zern utnämner Verket till en “Storartad pjäs med puls” och hävdar att “På Orionteatern sätts en av de bästa svenska pjäserna på senare år upp.” “Tre korta akter bildare en triptyk. Ingen annan regissör kan spela så mäktigt på orgeln. Man hukar sig och skakar i sitt inre när stålverket sprutar eld”. “Verket på Orionteatern i Stockholm håller publiken i ett skruvstäd.«

I Svenska Dagbladet skriver Lars Ring att “Verket blir en undergångsdröm inför det nya millenniet, på en gång märkligt och mäktigt, starkt och reducerat. Teater att ta ställning till, beröras av, eller avfärda – allt efter egen smak. En laddad mässa för kulturell nyandlighet.«

Göteborgs-Postens Jan Arnald tycker att det finns ett centrum i Dahlströms universum, som är lika fast som medeltidens Gud. “Som helhet lyckas Oskarson utmärkt väl med att hålla balansen på den slaka linan mellan realism och allegori.” Arnald menar vidare att om bara en bråkdel av den närmast barockartade samling frågeställningar Magnus Dahlströms text lämnar efter sig når fram, utan att besvaras alltför snabbt, har vi tagit ett viktigt steg mot självinsikt.«

AB:s Claes Wahlin utnämner Verket till “en av säsongens bästa föreställningar«

GD:s Björn Widegren ser en ny omtumlande Peter Oskarson. “Detta är en föreställning på ljusårs avstånd inte bara från privatteatrarnas ofta infantila trivsel utan också från institutionsteaterns spegelsalar. Det här är en föreställning som inte vill tjusa någon och som inget öga smeker” Widegren slutar med “…detta handlar om helvetet. Att ha varit där, att ha sett det, kan paradoxalt nog kännas hoppfullt.”

Premiär 1997

Regi Peter Oskarson
Scenografi Peter Holm
Ljus Stefan Wiktorsson
Ljud Sigge Krantz
Medverkande Annika Brunsten, Elisabet Carlsson, Lars Edström, Gustaf Hammarsten, Mats Jäderlund, Peter Perski, Anders Weick, Karin Weywadt, Alexandra Zetterberg

0000