Peter. Tid

Den 2 augusti klockan 22.01 år 2019 inkommer ett samtal till larmcentralen.

»Hej. Jag har mördat en person.«

Några timmar senare knackar polisen på hemma hos författaren Dmitri Plax. Mordoffret är hans son: Peter Plax, 16 år. Dmitri hör de obegripliga orden. Och faller handlöst. Vad annat kan man göra?

– Boken är en krisberättelse om en fader som vägrar acceptera vad som hänt, eftersom acceptans är ett steg i en trappa som leder bort från Peter. Istället söker han sig så nära Peter som möjligt, som en fjäril söker sig till ljus, berättar regissören Jacob Hirdwall.

Det finns ingen egentlig tid i berättelsen. Den enda tid som finns är de minnen som fadern (spelad av Andreas Liljeholm) frammanar av sin son. Genom att försöka minnas varje samtal, försöker han hålla liv i Peter.

Samtalen är - trots berättelsens svärta - varma tidsfragment av en förälder som minns sitt barn.

Omvärlden gestaltas av en kör på scen, men det finns ingen som gestaltar Peter. Han saknas. Det är det som är det ofattbara.

– Vi är ett team av fäder som samlats kring Dmitri. Vi har alla barn i liknande åldrar som Peter och tillsammans hedrar vi Peters minne med en berättelse som många som har förlorat en närstående kan känna igen sig i, avslutar Jacob Hirdwall.

Peter. Tid spelar 13 föreställningar på Orionteaterns stora scen, med premiär 31 augusti 2024.

Fotot är taget av Dmitri Plax och är den sista bilden han tog av Peter.